Provpremiär

Så var det äntligen dags. Årets första jaktprov och det som jag också räknar som premiär i Ökl. Vi gjorde ju en start förra året men eftersom provet då började med vattenmarkering och Humla inte fick i vattnet så blev det slut direkt utan att varken jag eller Humla urfört nått. Sååå åter till dagens start.

Steg upp klockan 05.50, åt frukost och åkte sedan när Zandra anlänt. Resans mål för dagen var Bispgården i Bräcke kommun i Jämtland. Där skulle det bli B-provspremiär i Ökl. När vi anlände strax före nio hade provet ännu inte kommit igång eftersom domaren första skulle starta sin hund i Nkl-rutan. Strax efter klockan 10 kom första paret till start. Två mycket duktiga hundar som både gjorde mycket bra jobb som jag trodde skulle få förstapris. Domaren var dock hård. Den ena hunden hade inte varit ut och tagit någon fågel längst ut på söket och där fanns ett vilt kvar och den andra hunden hade hälsat på den första när de var på söket båda två (den avvek från husses sida några meter altså) och dessutom hade domaren dessutom hört ETT pip. Båda hundarna åkte ner till 2:a pris. Shit tänkte jag, hur ska detta gå?

Provet då. Jo det var egentligen inte så mycket konstigheter. Först en kort transport med ett skott. Den första hunden fick göra en landdirrigering genom skogen, över en riskant och upp på ett hygge. Avstånd, ca 50m skulle jag tro.

Den andra hunden fick sedan två skott när dirrigeringen var på väg in. En markering kastades i vattnet och en upp i skogen.

När detta var gjort fick första hunden ställa upp för en vattendirrigering medans andra hunden fick gå till söket. När hunden greppat dirrigeringsviltet fick den adnra börja skicka på söket. Dirrigeringen skickade man ca 15 meter upp på land men sedan var det blankvatten ut till små vassöar ca 40 meter i vatte, totalt ca 55-60 meter altså. Inga konstigheter egentligen.

Söket var väl det som var tuffast. Sökrutan var 100*100m med skiftande terräng. Öppen skog, slyif skog och hygge.

Provet avslutades med ytterligare en dubbelmarkering för båda hundarna. Även dessa var blandade med en på vatten och en på land.

Humla skulle starta med en golden som råkade bli inlåst i bilen så precis före start fick nästa hund gå in istället. Det blev en labbehanne istället. Humla blev nu den hund som fick börja med landdirrigeringen. Humla liksom alla andra hundarna vek av lite åt höger eftersom söket låg där och vinden låg på från det hållet. Blåste stopp och skickade henne åt rätt håll men hon ville ut så jag kallade tillbaka henna något och fick henne sedan över riset och ut på hygget å då sprang hon upp mot stenen. Blåste närsök men hon var seg med upptagen men kråkan kom in med fint grepp och bra avlämning.

Här kommer bilder från provet. Samtlinga bilder är tagna av Björn Malmqvist

Humla på väg ner från hygget där dirrigeringen låg

Markeringen spikade hon men på första landmarkeringen tror jag att upptaget dröjde nån sekund men inget större problem. Markeringen på vatten kom in raskt och sedan var det min tur att skicka på vattendirrigeringen som första hund. Humla gick direkt i men ville vika av mot markeringsområdet. Eftesom domaren sagt att hundarna skulle hållas i vattnet så långt som möjligt så bestämde jag mig från början att hon skulle vara där hela tiden så jag såg till att så blev fallet också. Inga problem!

Peter beskriver hur han vill ha in vattendirrigeringen
Humla på väg ut till dirrigeringsområdet

Å så kommer dirrigeringen in...

Så var det söket. Noterade att redan fyra vilt var hämtade så nu blev jag lite nervös då fältet var så stort. Humla sprang i härligt tempo men hittade inget på ett tag. Stannade till på ett ställe men gick därifrån. Jag trodde hon ratat nått men det visade sig att en kanin legat där tidigare men inte längre.

Humla sökte vidare och nu började vilten komma in. Kanin, trut, trut och sedan en duva. Den andra hunden tog in två och sedan sa domaren att nu fanns det bara ett vilt kvar, längst ut i söket sju socknar bort som han uttryckte det. Humla låg i fint men kom inte RIKTIGT längst ut så när hon passer ade framför mig ute i söket så "tryckte" jag ut henne. Hon gick djupare men vek av i vind och kom på fel sida men fortsatte ligga ute och söka. Ytterligare två gånger tryckte jag ut henne. Hon frågade aldrig utan jag tog chansen när hon passerade mitt i fältet. Sista gången kom kråkan in. Den byttes ut direkt eftersom den varit med hela dan då den bara varit inne en gång tidigare. Duktig Humla!!! Humla kommer in med en kanin från söket

Å en trut kommer in....

Å sist men inte minst kommer kråkan längst ut från söket in...

Avslutade dubbelmarkering spikade hon men tvekade åter igen vid upptaget på kråka och denna gång blåste jag för säkerhetsskull. Humla på väg ut mot den avslutande dubbelmarkeringen
Å så var provet klart...

Humla hade genomför provet underbart fint men varför hänger hon på kråkor???

Jag är kanonnöjd med Humlas jobb. Dirrigeringarna var inte de bästa hon gjort men fullt godkända. Markeringarn var kanon och söket ett av de bästa söken hon gjort i sitt liv. Hade det inte varit för att hon skulle tänka till vid 3 kråkor (dock ingen på söket) så hade det varit ett 1.a pris men domaren menade att eftersom hon inte visar full spontanitet på kråkorna så drar han ner rejällt men ett pris skulle jag ha. Är suveränt nöjd med det även om jag tycket att Humlas 3:a var tokstark jämfört med de flesta andra 3.or och klart jämförbar med vissa 2.or. Men men, det viktigade är att det blev ett pris och att vi fick göra bort spårprovet som såklart gick utan problem.

Nöjda och glada åkte jag och Zandra hemmåt. Grattis gjorde också ett mycket bra jobb men gick inte i vattnet på vattendirrigeringen och strulade lite på markerinarna så det blev en 2.a för henne.

Det blev en MYCKET lång dag med sol, regn, blåst och hagel.Klockan 20:00 var dock prisutdelningen avklarad och vi begav oss hemmåt och anlände till Hudik runt 22:00-tiden.

Blev bara uppackning, hemsidesuppdatering och sedan sängen.