Idag var Neo på veterinärbesök för att kolla prostatan igen. Han fick en hormonbehandling för 4 veckor sedan eftersom han hade så svullen prostata. För 3 veckor sedan var vi på återbesök för nytt urinprov (blev för lite första gången) samt ultraljud. Vid detta besök konstaterades att prostatan var mycket svullen och hade ett flertal cystor varav en riktigt stor. Hormonbehandlingen skulle dock få verka i ytterligare några veckor innan vi tar några ytterligare beslut. Idag var vi altså på återbesök:
Först en redogörelse från mig som kan konstatera att Neo nu bajsar helt normal och att hans "ljumskar/mage" inte längre är uppspänd som tidigare. Däremot är det ju fortfarande en del dropp från snoppen och sedan ligger han ofta och buffar på området runt prostatan så lite besvärad verkar han ändå vara.
Ultraljudet visade att svullnaden gått ner rejällt samt att de flesta systorna minskat och inte längre är något problem. Dock finns den stora cystan kvar som beräknades vara ca 5cm (6 vid förra besöket...) Veterinären menade att han svarat bra på behandlingen men att den stora cystan kommer att vara ett problem. Med tanke på omfattningen av svullnaden kunde hon också konstatera att symptomen skulle komma tillbaka så snart hormonernas verkan försvagades vilket skulle innebära att han skulle behöva hormonbehandling ca var 4 månad.
Efter mycket diskussion anser jag att Neo är för ung för att hålla på hormonbehandlas 3 ggr/år i resten av sitt liv men hon menade att så skulle det inte bli, en kastrering är oundviklig så småningom. Tog därför beslutet att inte göra fler hormonbehandlingar utan kastrera direkt, tid är beställt till på måndag...
Efter jobbet var det mattes tur att träna. Jag bestämde mig för att springa en gång denna vecka trots allt. Srang en något kortare slinga än jag brukar för att känna mig för. Det gick helt OK ur konditionssynpunkt däremot hade jag lite ont i huvudet så det var inte så skönt.
Jag springer ju en sträcka efter en grusväg, fram till en vändplan där jag vänder och springer tillbaka. Hundarna springe alltid lösa och på slutet när jag ökar brukar de vara alldeles intill mig. Så även denna gång, Humla var några meter före mig och Neo några meter efter mig. Då, helt plötsligt ser jag en älg kliva ut på vägen 25-30 meter framför mig. Ropar på Humla som just fått syn på den, samt stannar Neo. Säger åt dem att sitta och de gör det. Älgen går lugnt över vägen utan att se oss. Phu! Vi stannar kvar en stund för att låta älgen hinna komma in en bit i skogen, Precis när vi ska börja gå kommer en till älg och går över vägen. Hmmm tror ni att hundarna var intresserade nu eller? Vi gjorde lika igen och stannade på platsen en stund till. När det åter var dags att börja gå bestämde jag mig för att koppla hundarna för säkerhets skull. Tur var väl det för så fort vi började röra oss i riktning mot älgarna så kastade sig Humla frammåt med ett skall. Skojjar du intresserad!!! Hon hade nog kunna ställa älg på det intresset!!!
Vi gick förbi platsen där de passerad och gick ytterligare ca 50 meter efter vägen innan vi vek in efter en stig på motsatt sida av vägen jämfört med älgarna. Släppte lös hundarna igen och Humla vädrade bra nog och ville gärna vända om och ta älgarnas spår. Hon hängde dock med mig när jag sa till...
Skönt, jag har kommit igång med träningen igen och vi fick en spännande promenad. Nu återstod bara att åka hem och käka middag och bänka sig framför tvn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar