Mot Bosnien

Åt fruost och tömde rummen. Henke, pappa och Thomas gick och checkade ut och hämtade bilen medans vi andra väntade vid alla väskorna. Klockan 11:30 kom vi slutligen iväg. När vi hade åkte 10 mil beslutade vi oss för att inte gör om misstaget att inte äta. Eftersom jag var mäkta imponerad av Opatija förra gången jag var i Kroatien så beslutade vi oss för att åka ner till den vackra staden för att inta en sen lunch där. Alla faschinerades av den exlusiva och vackra staden men vi hade tyvärr inte tid att stanna...

Åkte vidare mot Zagreb och sedan mot Belgrad. Vid 18 tiden anlände vi till gränsen. Först kroatiska gränskontrollen och några hundra meter längre fram den Bosniska. Nu hade vi kommit 50 år tillbaka i tiden och till ett land som verkligen är östinspirerat. Tulltjänstemannen tiggde om mutor men vi fattade ju ingeting så han fick inget av oss minsann. När vi lyckats ta oss genom kontrollen och tullen skulle vi ringa Karin men nu gick vi bet. Karins telefon gick inte att nå. Vi väntade i 30 minuter men kom sen på att försöka med Ljubos telefon och då gick det bättre.

De bor bara 2 km från gränsen så de var snabbt och mötte oss för att guida oss till det lilla huset på prärien.

Redan vid gränsen slogs vi av hur mycket mygg och flugor det var här och hur varmt det var. Säkert 30 grader och mycket fuktigt. Massor med mygg och en hel del flugor.

Vi packade in oss och blev sedan serverad en god middag som Ljubo hade fixat iordning.

Vi var alla trötta efter dagen så det blev en tidig kväll. Vi gick nog och la oss redan vid 22:30 men ingen av oss sov särskilt mycket. Det var varmt, fuktigt och på morgonen höll fåglarna oss vakna.