Humla: 2005-04-21 – 2019-05-24
Idag kom dagen som man aldrig vill ska komma. Vid jul för ett och ett halvt år sedan fick Humla problem att bajsa. Efter besök hos veterinär så konstaterades att hon hade en knöl som pressade samman tarmen. Teorin var att det var en snabbväxande tumör så vi åkte hem och hoppades att hon skulle överleva jul och nyårshelgen. Vi la till paraffinolja i måltiderna för att det skulle “glida” bättre och det verkade funka hjälpligt. På senare tid har vi också lagt till Laktolos.
I höstas hade hon en vecka då hon var väldigt lös i magen och bajsade inne men det gick över. Nu i veckan har hon åter igen blivit väldigt lös i magen men ändå har hon haft väldigt problem att få ut nått. Hon har fisigt illa det har bubblat och fräst när hon kämpat för att bajsa.
Eftersom vi ska åka bort och någon annan ska ta hand om henne kände jag att vi behövde kolla upp det hela. Känns inte bara att överlåta en hund som inte mår bra till någon annan. Jag bävade för besöket och grät hela vägen in då jag misstänkte hur utgången skulle kunna bli.
Gunnar kände knölen tydligt fortfarande och han bedömde att den blivit större. Den är definitivt inte snabbväxande eftersom det gått 1,5 år sedan senaste besöket. Han trodde dock inte att det var stopp utan att hennes tjocktarm blivit inflammerad vilket är anledningen till att hon trots att hon är lös i magen inte får ut det som ska ut. Det fanns två alternativ… Röntga för att se om det är stopp. Är det stopp så finns inget mera att göra. Är det inte stopp så kan man behandla inflammationen men gissningsvis skulle det det bara innebära veckors förlängning av livet så egentligen fanns bara en beslut att ta hur tungt det än var.
Humla, hunden som varit frisk och fri från skador i hela sitt 14 åriga liv. Hon har, liksom sin mamma fått problem med tänderna som gammal vilket resulterad i att ett 15 –tal tänder tagits bort vilket i sig inte påverkat henne nämnvärt. Ho har opererat bort 4 juvertumörer som dock varit godartade och på slutet haft problem att bajsa. Hon har visserligen DNA testats för PRA men så sent som vid 13 år och 6 månader har hon ögonlysts utan anmärkning. Döv har hon varit i lite drygt ett år men inte heller det har bekommit henne särskilt mycket
Så sent som för en vecka sedan hängde hon med mig på en 5km löprunda, något som hon gjort flera gånger i veckan det senaste halvåret.
Trots oerfaren matte så har hon presterat så mycket!
Hon har 2 st 1:a pris i Elitklass Tollingjaktprov
Hon har startat i elitklass på retrieverjaktprov
Hon har startat på A-prov och agerat Pick-up hund på ett flertal elitklass A-prov
Hon är godkänd i Elitklass WT
Hon har pris i lydnadsklass 3 och uppflyttad till lägre klass i bruksspår
Hon är Svensk utställnings- och viltspårchampion
Hon är uppflyttad till avancerat klass i rallylydnad
För att inte tala om den familjehund hon varit, hur många fåglar hon hämtat på praktisk jakt både på gås på land, gås, änder och skarv till havs och duvor mm.
Jag kan bara konstatera att Humla är en riktig “Once in a lifetime” hund som jag nog aldrig mera kommer att få erfara.
Sov gott älskade älskade Humla 14 år och drygt 1 månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar