Sakta men säkert...

... går det åt rätt håll. Sover inte så bra än så länge eftersin varje rörelse känns i kroppen så så fort jag ska vända eller vrida på mig så vaknar jag. Allt som oftast slutar också min rörelse i att jag faktiskt bara ligger kvar på rygg. Idag känns det ändå som om den värsta "träningsvärken" sakta men säkert börjar släppa. På morgonen var det riktigt illa men senare på kvällen hade värken släppt helt både i ben och armar.

Idag lyxade jag till det med ett följa med på en tur upp i skogen. Vi tog bilen upp och sedan gick vi en kort promenad med hundarna lösa. Vi mötte Roland och Gunilla i skogen å då fick jag ta skydd bakom Henke bara för att inte labbarna skulle hoppa mot magen så jag tagit bort förbandet på det "stora" såret vid naveln. Pratade lite och promenerade sedan vidare ytterligare en bit. Eftersom det idag är 4 plussgrader var det bra kramsnö så Henke servade hundarna med lite snöbollar som de fick kämpa sig fram i snön efter. Låter som om vi gick långt men jag skulle gissa att vi totalt gick 1km, 500m åt vardera håll. Sakta går det också men det var ändå skönt att få komma ut lite.

Vila väntade när jag kom hem och sedan en värmande dusch för att kunna hänga med och handla lite. Det var dagens fysiska ansträngning och det räckte gott. I morgon blir det nog nått liknande så får vi se om jag känner mig redo att ta mig till jobbet på måndag.

På kvällen unnade jag mig ett glas vin och sedan åt vi lite gott i form av parmainlindad sparris, västerbottenlax och sedan kaffe och semla. Kvällens underhållning var melodifestivalen men det kändes som ett ganska meningslöst startfält å att Linda Bengtsing går vidare direkt med en sån typiskt Bengtsinglåt är ju bara helt otroligt. Hon må vara duktig men måste hon ha så "töntiga" låtar???!