Trots att jag gick och la mig så sent så vaknade jag 07:30. Såg lite gamla klassiker på tv såsom Magnum… Tänk att man tyckte att det var så bra när man var liten…
Klockan 10:30 åkte jag till Roland och Gunilla och hämtade chipläsaren som ska iväg till provet nästa helg och hämtade sedan upp Ida och Hurry för att åka upp till Bjuråker och planera rutorna inför KM:et. Ingela, Grete, Göran, Rose-Marie och jag och Ida. Tog sin tid men vi hade tur för precis när vi var färdiga började det regna. Jag och Ida åkte hem till Ingela för att fika men först blev det lite träning. Vi kom inte hem förrän närmare 17:30!!!
Tanken med “träningen” hos Ingela var att köra lite motivationsträning med Humla som skulle få några dubbelmarkeringar. Ingelas hund hade inte heller tränat så även han körde dubbelmarkeringar. Det hela slutade dock med en liten “utredning” av Humla. Vi testade dubbelmarkeringar i lättsprungen terräng på två platser. Testade enkelmarkeringar och markeringar från sidan av hunden. Humla som varit säkerheten själv på markering kan omöjligt se som hon ska…Hon ser lite för hon vet åt vilket håll hon ska gå och ungefär vilket område men hon träffar ALDRIG rätt på nedslaget utan måste hela tiden söka sig fram och det gör hon bra men det är ju inte så det ska gå till. Hon är rutinerad och utgår hela tiden från kastaren så det blir direkt svårare när man plockar bort kastaren…
Efter dagens övningar är jag till 99,9% säker på att Humlas syn har försämrat radikalt de senaste åren. Hennes förändring började ifjol och det gick fort. Har tagit otaliga prover på Humla den senaste tiden för när vi väl börjat vår utredning ville jag hitta en orsak.
-Sköldkörteln
- Lever
- Njurar
- Blodvärden
- ANA
- Pemphigus mm mm
Alla proverna har varit alldeles utmärkta. Phemphigusprovet togs eftersom hon hade så elaka sår på läpparna och har haft till och från i år. I somras var det som värst och hon kliade nått fruktansvärt. När vi gick ut gned hon läpparna mot gruset på vägen så att blodet rann. Nu visade det sig “bara” vara riktigt infekterade sår som läkte på en vecka med rätt medicin så de är idag fina. Hur som helst tror jag att även det var ett stressmoment så när läpparna var fixade tyckte jag att hon “blev bättre” men fortfarande stirrig och stressad/frustrerad och reagerar väldigt mycket på mina rörelser och annat som fladdrar till eller flyger upp. Det tror jag aldrig kommer att gå till sig utan jag får helt enkelt inse att jaktprovskarriären för Humla är över. Vi gör förmodligen en sista start på tollingjaktprov nästa helg. Slog mig att det nog kan bli vår första nolla också… Humla som alltid gott till pris på TJP, för det mesta 1a eller 2a pris dessutom. Känns så fruktansvärt tråkigt då Humla är en sån underbar hund att träna…
Funderar på att jag ska försöka mig på lydnadchampionatet istället. Lite sugen men känner mig samtidigt för uppgiven just nu för att ta beslutet och ta tag i den träningen. Vi får helt enkelt se vad som händer…
Som tröst hade vi en mysig söndagkväll. Åt goda rester från igår, drack ett glas vin och badade sedan balja igen. Henke hade eldat upp baljan lite så vi njöt av 37 gradigt vatten i marschallernas sken medan mörkret föll och vinden tilltog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar