Japp idag var det dags, sista dagen på första arbetsveckan efter semestern. Veckan har inte varit särkilt effektiv. Veckan bestod ju bara av 3 arbetsdagar och den sista idag bestod bara av en massaskrivelser men också av en hel del privata ärenden. Har bl.a sett ett hus på nätet som verkar intressant men vi ska åka förbi och titta om det är intressant även i verkligheten.
Tog kort lunch och slutade sedan strax efter klockan 16. Då åkte vi förbi huset och sedan åkte vi och handlade lite mat inför helgen.
När vi kom hem blev vi riktigt seriösa. Då tog vi varsin hund i koppel och promenerade upp i skogen (1,4km) för att komma igång och låta hundarna rasta sig. Där började vi vår löprunda på 5,5km som sedan avslutades med promenad (1,1km) hem. Blev totalt 8km på en dryg timma, inte illa!!!
När vi kom hem planterade jag om blommorrna i "krukorna" vid vägen och sedan blev det dusch. Vi avslutade med att återställa ordningen genom att äta lite parmainlindad sparris med västerbottenost till förrätt och sedan grillad biff med pommesfrittes och senapssås till varmrätt. Såklart med vin till maten så de var den kaloriförbränningen...
Efter detta kände jag mig helt slut så jag somnade vid tvn
Måste också passa på att publicera det som Helene Hamlin skrivit i samband med att jag mailat henne om Ellas tillstånd.
Hej! Så skönt att Ella mår bättre. Jag ska försöka svara på dina frågor:
AIHA ingår inte i det vi normalt kallar Tollarsjuka. Tollarsjuka inkluderar dels reumatisk autoimmun sjukdom och dels en immun-medierad hjärnhinneinflammation (som vi eg inte säkert vet om den är just autoimmun). Såvitt jag vet finns inga rapporter om att tollare är överrepresenterade när det gäller AIHA. Jag har heller inte stött på ökat antal tollare när det gäller denna sjukdom. AIHA kan drabba enstaka fall av vilken ras som helst, medan vissa är överrepr. De som är överrepr är framförallt cocker och springer spaniel samt irl setter.
Tyvärr vet vi inte hur arvsgången ser ut för AIHA. Jag vet att det finns forskning som pågår runt detta, men jag vet inte riktigt hur långt de kommit. Sjukdomen drabbar vanligen hundar mellan 2-6 års ålder.
Det är mycket olika hur förutsättningarna är för olika individer som insjuknat i AIHA. Det är ofta mycket kritiskt i början, särskilt om blodet klumpar ihop sig självt. Behövs blodtransfusion så innebär det ofta att det är mycket allvarligt initialt, men såvitt jag vet påverkar det inte förutsättningarna på lång sikt om hunden verkar ha klarat den/de första kriserna. Om hunden då alltså klarat den första kritiska tiden blir det aktuellt med mer långsiktig behandling med successiv nedtrappning av medicinerna. En del individer svarar jättebra på behandling och man kan sänka dosen kortison samt helt ta bort Azatioprin efter hand. Många hundar kräver sedan fortsatt mycket låg dos cortison för att inte återinsjukna. Det kan ibland behövas resten av hundens liv. Ett antal hundar klarar sig tom helt utan behandling på sikt. Det finns dock alltid risk för återfall! Även om hunden varit symptomfri ett eller flera år så kan det komma återfall! Då är det förstås bra att så snabbt som möjligt sätta in behandling igen. Är man då på det i tidigt skede brukar det klara sig något lättare vid återfall. Sedan finns det tyvärr också vissa individer som inte svarar lika bra på den långsiktiga behandlingen och som kräver höga doser läkemedel för att förbli symptomfria. Då är risken stor att de inte klarar sig så länge, tyvärr.
Tyvärr kan jag inte svara på hur stor risken för övriga hundar i kullen är. Det kan bli så att det bara blir Ella som haft otur med viss genuppsättning i kombination med andra okända yttre faktorer, eller det kan bli fler som drabbas efter hand… Det vet man inte…
Hälsningar Helene Hamlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar